Framtidens korpus

Vi på Nutida vill gärna förmedla föredrag och presentationer inom fältet. Vi hoppas att det är intressant att ta del av. Bild och text tillhör författaren av föredraget och får ej delas utan författarens tillåtelse. Eventuella åsikter och påståenden är författarens egna.

Framtidens korpus – Klara Eriksson, Nationalmuseum 1 oktober 2025

Föredrag av tidigare Nutidasmeden Klara Eriksson i samband med stipendieutdelningen av Unga Konsthantverkare på Nationalmuseum 1 oktober 2025. Pristagare var Carl Malmström.

Foto: Christian Habetzeder

Framtida Corpus

Under min utbildningstid kostade silver 5-6 kronor per gram. Då fanns det minst sex olika gallerier och föreningar med fokus på metall och konsthantverk bara i Stockholm.

Idag har jag arbetat i 10 år som utbildningsansvarig för metall och silversmide på Leksands folkhögskola, och priset på silver är nu omkring 16 -18 kronor per gram. Det finns färre utställningsmöjligheter, och färre yrkesverksamma silversmeder där studenter kan praktisera.

En av de tidiga lärdomarna jag gjorde i Leksand var att om metallarna inte övar på att driva, glödga och löda i materialet silver, så kan de inte tillskansa sig den kunskapen. Det går inte att förlita sig på att teoretisera; det enda sättet att bemästra materialet är att faktiskt arbeta i det. Göra fel, göra om och göra rätt. Och det är en process – de överglödgade, underglödgade och ofta sprack materialet när de provade för första gången.

När jag själv studerade var det en utmaning att låta studiemedlet gå till plåt, men det gick och definitivt värt det. Min slutsats var att ordna, via stipendieansökningar, så att det finns plåt att hyra i Leksand, särskilt för arbete med korpus. De studerande betalar bara för formkostnaden om de vill, och såklart finns möjlighet att köpa materialet till dagspris. Den här idén inspirerades av min tid på Konstfack, där Wolfgang Gessl förhandlade fram ett samarbete med K A Rasmussen, vilket kallades Silberbanken och fungerade på liknande sätt.

Varför är det viktigt att praktisera i silver?
När du arbetar med större volymer silver är reglerna desamma som för små arbeten, men du behöver andra verktyg och större brännare. Du måste lära dig att läsa materialet och förstå hur det reagerar på värme och kyla, samt den tid och temperatur som krävs för att det ska att bli glödgat. Om du bara har övat på koppar eller tombak (en mässinglegering) så har du inte de rätta erfarenheterna. Silver är känsligare och leder värme och kyla mycket snabbare. Det kräver en annan hantering av lågan. Du behöver bygga upp erfarenheten i större volym.

Korpus – ett ord från latinets corpus, som betyder ”kropp” – är ett centralt begrepp inom silversmide. Nu kommer jag citera Carl Malmström: ”Korpus förlitar sig inte på någon annans kropp” – det är en enhet som står för sig själv, till skillnad från smycken som är utformade för att bära på en kropp.

Korpus är en del av det svenska silversmidet, och för att utveckla och bemästra denna konstform behövs silver, tillgång till verkstäder, handledning av lärare och möjligheter att exponera sina verk – möta omvärlden.

Foto: Christian Habetzeder

1999 var vi sex personer som var under utbildning eller nyutexaminerade som bildade LOD Metallformgivning, en ekonomisk förening utan chef. Delar av oss driver fortfarande butik, verkstad och galleri tillsammans, vi har alla våra egna företag men LOD driver vi kollektivt. Vissa saker är samma sen vi började, vi har samma öppettider, vi städar, gör ekonomin och olika arbetsuppgifter för det gemensamma på måndag. Vår grundidé var att driva en verksamhet med så låga omkostnader som möjligt för att ha så mycket frihet som möjligt att arbeta med projekt som inte alltid är direkt lönsamma. Vi delar på arbetsuppgifter, maskiner och verktyg. På LOD gör vi smycken och korpus.

2007 byggde vi om vårt galleri/butik och insåg att vi hade möjlighet att bjuda in gästutställare. Då kom vi fram till att vi skulle fokusera på internationellt silversmide – korpus, två gånger om året. Vi såg ett behov av exponeringsytor för detta område inom silversmidet i Sverige. Även om det fortfarande fanns fler exponeringsytor då, så var de ofta uppbokade lång i förväg och medlemmar hade företräde. Som LOD hade vi mer rörlighet att fatta inspirerade beslut med kortare framförhållning.

I min egna praktik växte en rad frågor som staplades på hög. Känslan var fel när jag såg mina föremål inlämnade till ett galleri och de stod inlåsta i ett glasskåp. Som i en dröm kände jag mig som en travhäst som bara kunde trava när jag också ville galoppera och skritta.  Jag undrade vad det fanns för relevans för föremål av silver? Hur jag kunde formulera mig så att det blev mer samklang mellan det jag lämnade ifrån mig och det jag upplevde med min erfarenhet av silver.

En sådan frågeställning resulterade i Bunke NO1, det vardagligaste köksförmålet som många har av plast. Använd den i köket till allt, slit den vacker och bruka den mycket. Diska den gärna med scothc brite. När jag sedan mötte galleripubliken märkte jag att den ibland mottogs humoristiskt och att jag inte riktigt visste vad jag skulle svara på deras frågor. Men den blev inköpt av museer vilket var ironiskt eftersom den där blir konserverad och inte patinerad.

Jag började än mer fundera på vad platsen i hemmet för korpus kunde vara och vad det kan spela för roll. Vad materialet silver kan förmedla. Att dessutom silver som används ofta (diskas) inte behöver putsas.

Foto: Provköket

2014 sökte jag till research lab som då var helt nytt på Konstfack. Jag sökte med bunken och ett av målen var att låna ut den till ett flertal familjer för att använda dem som provkök.

Motprestationen från dem var att de tog bilder när de använde den och att de besvarade ett antal frågor. Det blev ett år som grundade mig så otroligt mycket i min praktik och jag fick en stark förståelse till varför jag gör det jag gör och hur och varför jag är silversmed och vilket medium silver är för mig. Den närvaro jag har när jag gör föremål i silver kan också finnas i att använda föremål av silver. Som att dricka iskall flädersaft en varm sommardag ur en silverbägare (silvret blir direkt iskallt, ser guldgult ut på insidan och immar på utsidan). Som att vispa ägg i en silverskål med en silvervisp.

Allt maniferades genom att bunken blev äggskålen som var det optimala redskapet att vispa till exempel ägg med en silvervisp. Silvret svarar och ger direkt en upplevelse av hur silver känns. Äggskålen har ingen fot, bättre kurvor för ett vispande innehåll och taktila värden i användandet.

Den finns dessutom i fler kök än museer idag.

Korpus på oväntade vardagliga platser i hemmet kan påminna en om att vila i nuet. Ett märkligt ätredskap vid bordet av silver kan skapa mer närvaro vid måltiden, både tystnad och skratt. En silverskål där salladen är speglar generöst sitt innehåll och matar familjen. Den extra tyngden i materialet och hur den leder värme och kyla direkt ökar närvaron.

Foto: Christian Habetzeder

En upplevelse som jag aldrig kommer att glömma var när vi planerade LODs 15-årsjubileum. Vi behövde pressbilder, hade en stark vision om en riktning men inte exakt hur vi skulle genomföra det. Vi lastade in en massa korpus i bakluckan på en bil, tog med oss soppa och bröd, och dukade upp för lunch hos den eminente fotografen Christian Habetzeder. Vi dukade upp, arrangerade allt – sen satte vi oss för att äta från vårt dukade bord – samtalen som utspelade sig där och då var en av de mest kreativa brainstorming sessioner jag varit med om. Det flödade! Christian fotograferade under hela sessionen.

Mötet mellan oss, maten och våra föremål satte verkligen alla detaljer på plats inför jubileumsutställningen Omöjligt Vackert, Rent funktionellt och lustfyllt surrealistiskt. Den visades först på LOD, och sedan på Örnsköldsviks museum och konsthall. Vi använde våra föremål för att iscensätta rumsliga miljöer där våra verk var huvudpersonerna. Det var fascinerande att se och uppleva våra föremål först i vårt lilla galleri och sedan ta ut dem på större scener som konsthallar.

Vi har sedan arbetat med många event-liknande arrangemang, som Silverbaren och Smaka på Silver – Äta Korpus, ett samarbete med Karolina Hägg.

Under ett normalt LOD-år har vi runt sex utställningar, varav två med gästutställare, vår- och julutställning, samt evenemang som Kulturnatten och Craft Week. Kulturnatten är ofta en chans för oss att skapa nya kontaktytor mellan silversmide och besökare. Senast i år hade vi Silverte, där vi bjöd på tre olika sorters te serverade i våra kannor och ur silverbägare. Magin uppstod igen – många intressanta samtal och en väldigt fin stämning under kvällen, natten.

Foto: Christian Habetzeder

Varför är silversmide viktigt?
Som utbildare på Leksand folkhögskola och genom min egna praktik har jag också undrat: Varför är silversmide viktigt? Vad utbildar jag egentligen till?

Då är det så bra att rannsaka och reflektera sortera igenom mina olika upplevelser genom åren. Att ha stått bakom LOD:s butiksdisk ger mig också några svar. Ädelmetallen har unika egenskaper. Människor har alltid haft och kommer att fortsätta ha behov av föremål som bär på minnen från viktiga händelser i livet. Det handlar om liv och död, födelse och att minnas någon som inte längre finns kvar. Kanske handlar det om att föreviga en händelse, eller skapa en markör för något stort och betydelsefullt. Det här kommer aldrig att försvinna.

Ädelmetallen korroderar inte, den är beständig, och om du frågar oss silversmeder så går allt att laga om något skulle bli kantstött. Silver är socialt och reflektivt, det delar minnen och erfarenheter generöst. För mig är det en ära att vara silversmed, och dessutom få undervisa i ämnet.

En måndag 2024 satt vi och funderade på vilka gästutställare vi skulle ha under 2025. Vi kom fram till att vi skulle göra ett undantag från vår regel om internationella utställare (jag både älskar regler och att bryta dem), eftersom det finns ett behov av att lyfta fram svenskt silversmide. Anna Nordström påminde oss om hur betydelsefullt det var för henne när hon blev inbjuden att delta i en utställning med verk från sin examensutställning på Konstfack.

Jag hade också erfarenhet av stipendiet Silverplåten, som öppnade dörrar för nya silversmeder. Ett pilotprojekt, initierat av Lennart Agerberg och Ulf Gillberg, som arbetade runt samma frågeställningar. Det resulterade i att sex personer, med driv inom korpus, fick varsin silverplåt att arbeta i. Det ställdes sedan ut på Nationalmuseum.

Vad vi gjorde på LOD var att bjuda in fyra personer att ställa ut på LOD med verk från deras avgångsutställningar – den utställningen kallade vi Framtidens Korpus.

Jag vill förtydliga: Det är viktigare än någonsin att premiera och uppmuntra de förmågor som är nyfikna på korpus. Vi behöver fler stipendier till dem som vill smida, träcka, driva, löda och forma större objekt i silver. De behöver växa i sin praktik och sitt konstnärskap i materialet. Om vi vill att det ska fortsätta finnas silversmeder med en egen praktik, eget formspråk som verkar banbrytande inom fältet. Nya förmågor som tolkar sin samtid, jag är formad av min tid. För att silversmide/korpus skall vara aktuellt behöver det följa sin tid och utvecklas vidare. Vi behöver återväxt! Vi behöver uppmuntra återväxt.

Det behövs utställningsytor, möjligheter för dessa konstnärer att visa sina verk, och för publiken att upptäcka framtidens korpus.

Som en parentes kan jag nämna att det här inte bara är en svensk företeelse, att silversmidet krymper. Hände för länge sen i USA, händer i Storbritannien, om jag får gissa krymper silversmidet i hela västvärlden.

Därför är jag så jätteglad att Carl Malmström får det här stipendiet idag, Carl har ett egensinnigt tvärtänk och reflektiva lösningar både när det gäller själva materialet och i sina idéer. På Leksands folkhögskola spenderade han många timmar i bankrummet med en hammare i handen och det har varit en ren fröjd att få arbeta med honom.

Föredrag från 1 oktober 2025 av Klara Eriksson på Nationalmuseum i samband med stipendieutdelningen av Unga Konsthantverkare.
Stort tack Klara för att vi får publicera föredraget.