Silver- och guldsmide, en definition

Det som skiljer guld- och silversmeden åt är inte i första hand material utan skala och en handfull tekniker. På skråväsendets tid räknades även silversmederna till guldsmedsskrået. Termen guldsmide inbegriper traditionellt tillverkning av smycken, men också mindre statusföremål som snusdosor, puderdosor och cigarettetuier. Den senare kategorin kallas internationellt ’objet de vertu’ (jfr. engelskans virtue som kan översättas med dygd, styrka eller fördel). Tekniker som förknippas främst med guldsmide är exempelvis infattningar och rörliga sammanfogningar. Silversmeden å sin sida arbetar med corpus, som kan beskrivas som tillverkning av större bruksföremål såsom kannor, vaser, skålar och ljusstakar. Bestick räknas också ofta hit, men centralt är plastisk omformning (till volymer) av större ämnen med tekniker som träckning, knopning och drivning. Corpus delas in i profant och sakralt, där det sakrala är föremål som är avsedda för frambärandet av Kristi kropp och den helige ande (exempel på sakralt corpus är dopfuntar, nattvardskalkar, patener och kandelabrar). Profant corpus är bruksföremål utan religiös anknytning.

Under andra hälften av 1900-talet och fram till idag har de samtida konsthantverksdisciplinerna smyckekonst och corpus (internationellt ofta kallat art jewellery och object) utvecklats ur guld- och silversmidet, och dessa kan idag ses som förhållningssätt till smycken eller bruksföremål: förhållningssätt som knyter an till de respektive hantverksdisciplinernas historiska uppgifter. På så sätt kan alla tänkbara material bli meningsbärande – kopplingen till traditionen finns ofta på helt andra plan än det materiella.

Nutida Svenskt Silver har till uppgift att såväl värna om traditionella kunskaper som att verka för och uppmuntra till utveckling inom dessa fält.

Sked, Sarah Hurtigkarl